En timme och 20 minuter kvar. Idag har varit en konstig dag. Det känns som vanligt men jag känner att något har ändrats. Det är nog jag. Jag försvinner till en annan plats var tredje sekund och kan inte koncentrera mig på något. Jag tänker bara på min säng. Längtar tillbaka till Säter, där jag kan gömma mig från världens mörker. Jag ska inte byta klass. Men kommer jag ens komma imrn? Vet inte om jag orkar. Vill bara hem. Man må tro att allting är lugnt när man kollar på mig för jag är van vid att gömma mina riktiga känslor. Men bakom mitt falska leende och påtvingade skratt så är det kaos. Tyvärr. Jag måste dra upp mig själv igen men vet inte om jag är stark nog denna gång.